Bilder i farten.

Några bilder från dagen. Inte någon toppkvalitet men det får gå ändå. 

William är så sugen på Melwins glass. Den som väntar på något gott...

Grabbarna grus körde rally här hemma med sina vagnar. Liten följer stor! 

Långdraget var ordet, men nu borde det vara över! Hoppas vi slipper magsjuka mer i alla fall under det här läsåret.

Under veckan som kommer har vi bland annat tid på allergicentrum inbokad för att gå vidare med Williams förkylningsastma. Vore skönt om vi fick vara friska så vi kunde åka dit.

Äntligen!

Idag har barnen fått sin efterlängtade kusin. Antes lillasyster och hennes man fick idag sin lilla son och hjärtat gör glädjevolter här hemma! Han är så fantastiskt fin och såklart minns vi tillbaka även till när våra skruttar föddes. Känslan när man för första gången får träffa det lilla livet som stökat runt i magen så länge, den är obetalbar!
Stor grattis Hanna och Armin ❤

På väg tillbaka...

Vi åkte på magsjuka. Vidrig sjukdom. Usch! Än så länge har Melwin klarat sig och vi håller tummarna att han slipper och räknar timmarna. Idag gick Melwin och jag ut en stund på förmiddagen. Passade på att få lite luft och bygga snögubbar i snön innan den nu töar bort. Snögubben Casper som sedan blev William samt en pappa gjorde vi tillsammans.

Tänkvärt!

Delar en tänkvärd text jag läst in blogg jag följer, sarasdiary.blogg.se.

Flygplan och pannkakor

Ante hade möjlighet att sluta lite tidigare idag så när han kom hem packade vi in oss i bilen och åkte till flygvapenmuséet. Det var väldigt lugnt med besökare där så vi kunde utforska och testa i vår egen takt. Vi tittade på alla gamla stridsplan och testade olika flygsimulatorer med mera. På vägen hem stannade vi till hos barnens farmor där vi bjöds på både pannkakor och mys.

Finbesök!

Igår tog jag med mig barnen och åkte hem till min mormor. Mamma och lillebror kom dit och även systeryster och pojkvän var hemma på besök. Mysigt att få krama om varandra en stund!

William åtta månader

Vår lilla plutt börjar bli stor och är idag hela åtta månader. Utvecklingen sker i en rasande takt och det är full rulle här hemma just nu. Här är lite som beskriver William just nu.

• William kryper nu och blir snabbare för varje dag som går.
• Han ställer sig upp mot allt och står sedan själv om han har något att hålla i. Vi måste dock vara med hela tiden för han tappar fortfarande balansen ibland och ramlar handlöst bakåt.  
• Sover i eget rum sedan ca två veckor tillbaka. 
• Säger Hej och Titta. 
• Tittar på lampan om man frågar vart den är. 
• Har fyra tänder.
• Är mer och mer intresserad av vår mat och märker snabbt om vi äter annat än den han får. Vill gärna äta själv, plockar och äter ärtor, potatis, makaroner och till exempel smörgåsbitar själv. Ja, mjuk mat i småbitar helt enkelt är en hitt! 
• Sov till för en vecka sedan väldigt oroligt, han lär sig mycket nytt som måste bearbetas under nätterna just nu. Vi ger honom även mer mat nu (läs; trycker i honom så mycket vi kan) och det känns som att vi fått sova lite mer de sista dagarna. Alltid något! 
• Väger 8,5 kilo och är 70 cm lång. Använder mest kläder i stl 68-74. 

Nu är det Jul igen

Vi firade Jul tillsammans med barnens farfar och hans Malena några dagar efter jul. Med var också barnens gammelfarmor, eller farmor Maja som vi säger samt barnens farbror Oscar och hans Madde. Vi var i mysiga Tranås och bjöds på fantastisk mat och en härlig dag tillsammans. Melwin fick sin efterlängtade snowracer och den har vi använt flitigt sedan dess. Snön kom verkligen perfekt tajmat för den sakens skull! 

Vita vinterland!

Idag har mamman och min mormor och morfar varit här. Lite fika tillsammans innan Melwin drog med sin mormor ut i pulkabacken. Lite snowracer innan vi övergick till att gräva tunnlar och leka dinosaurier. Vi njuter av vintern och kul för barnen att det ändå kom lite snö till slut. Jag tycker också snön är härlig och älskar frostiga, snötäckta vidder som gnistrar i solens ljus!

Ikväll åkte Ante på bio med min lillebror. Besvikelsen var stor när Melwin insåg att han inte fick följa med. Som tur var kunde han övertalas till att ha biokväll med mig istället. Så iväg till affären för att fixa popcorn och sedan kröp vi upp i soffan och tittade på Blixten McQueen.

Fredagens lunk

Efter en lugn förmiddag fylld av lek klädde vi på oss och gick ut på en promenad. Melwin tog med sig sin gräsklippare och låtsades att han körde snöplog, sötnos! William tröttnade efter en liten stund så jag fick starta musik via mobilen som han fick lyssna på där han låg i vagnen. Då blev han nöjd igen och vi kunde fortsätta promenaden utan skrik! Väl hemma åt vi lunch och under eftermiddagen har vi haft besök av granne med barn. Fullt ös med andra ord.  

Nu soffläge med bästa mannen, kaffe och lite glass. Bilden är från när William och jag hämtat Melwin från förskolan igår. Den kärleken ❤

Snabba bud

Nu har William börjat krypa även fast det går långsamt och är lite vingligt än. Och han ställer sig upp, mot allt och överallt! När vi lägger honom på golvet tar han sikte mot något han kan ta stöd på med händerna för att på så sätt dra sig upp till stående. Stolar, bordsben, handtag på lådor, leksaker. Listan kan göras lång. Det går inte att lämna honom många sekunder förens han är på väg upp och då gäller det att vara bredvid för i stående är det inte så stadigt om han inte har något att hålla sig i.. 

Vardag igen

Vi har haft en otroligt skön ledighet nu över jul och nyår. Ungefär två veckor tillsammans hela familjen. Tid här hemma bara vi, tid med familjen, med syskon och med vänner. Idag började dock vardagen igen då Ante var tillbaka på jobbet men Melwin börjar inte förskolan fören på torsdag så fortfarande lite jullov kvar.

Efter lunch tog vi på oss varma kläder och gick ut en sväng. Träffade min gamla "mat-tant" som gjorde maten när jag gick i lågstadiet här. Hon påminde mig om att ta tillvara på tiden när barnen är små, att njuta och att hon själv tyckte det gick så fort nu när hon blickar tillbaka. Jag lovade henne att jag ska göra mitt bästa. Efter det följde vi efter sopbilen genom halva samhället och jag fick påminna mig själv om att vi inte hade brottom hem! Mina små skruttar, ska de bli stora en dag?