Vaknar till, tänker att jag känner mig pigg, tittar till på klockan och ser att den är 05.07. Ruskar lite på Ante och frågar om han varit inne något hos Melwin i natt? Nej, det har han inte och inte jag heller. Vad skönt att han har sovit hela natten är den första tanken som kommer till mig, detta har endast hänt vid ett fåtal tillfällen tidigare. Paniken som sedan sprider sig i kroppen -Lever han? Kastar mig upp ur sängen och springer bort till Melwins sovrum, öppnar försiktigt dörren och lyssnar... Jag hör hans djupa andetag, in och ut, börjar slappna av och känner en enorm tacksamhet och lättnad. Älskade barn!