Äntligen, äntligen börjar jag känna mig som mig själv igen. Känslan av att kunna röra mig utan att det hugger till eller tar emot hyllas ödmjukast. Att det ska behövas sjukdom för att man ska uppskatta att vara frisk, märkligt men sant!
Imorgon är det måndag, sista lediga dagen innan vardagen tar en ny vändning. Melwin börjar på förskolan på tisdag och jag får vara med de tre första dagarna innan Ante tar över och slutför uppdraget. Jag är så tacksam för att vi haft möjligheten att vara hemma tillsammans så här länge och ser fram emot nästa steg nu när vi känner att Melwin är redo för det. Morgondagen ska vi njuta av i goda vänners lag, ser fram emot en härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar