Svårknäckt nöt

Det har varit några tuffa veckor på jobbet nu. Mycket sjukdom bland mina kollegor och deras barn vilket lett till att jag fått jobba mestadels med vikarier i snart tre veckor. En del av de vikarier jag jobbat med hade lika gärna kunnat stanna hemma. Jag hade kunnat vara ensam men fått betalt gånger två eller tre för det är så verkligheten har sett ut. Lägg till detta på barnen som ska testa vikarierna till varje pris varje gång det kommer någon ny och då är det inte ett nytt ansikte de möter varje vecka utan kanske ett nytt varje dag. Det är helt sjukt egentligen, stackars barn! Ett schema som inte är optimalt och som jag på kvällarna försöker förbättra och hitta lösningar på och som alla sedan ska vara nöjda med är även det en svårknäckt nöt.

Igår kändes det som att jag inte skulle orka en minut till. Tårarna brände innanför ögonlocken, jag ville bara ta mina grejer, strunta i allt, drämma igen dörren efter mig och springa hem till min familj som i allt tufft ger kraft och ny energi!

Nog klagat för denna gång. Det är skönt att det är fredag imorgon, jag slutar tidigt och ska sedan försöka koppla bort allt vad jobb heter under helgen. Hoppas på nya, friska tag nästa vecka och att mina goa kollegor är tillbaka igen.